Ett minne från min långa lärargärning
En femma: Jag ska göra så du blir avskedad!
Jag: Du sån tur har jag nog inte.
Jag: Du sån tur har jag nog inte.
Att jobba kommunalt vs privat
Jag talade med min vän som skulle på kick off på fredag. De skulle flyga till Stockholm.
Min kick off var att chefen köpte en påse gifflar.
Min vän jobbar på jätteflashiga gymnasiet i stora staden.
Jag jobbar på kommunala vuxenutbildningen i lilla avfolkningssamhället.
Det verkar vara en oerhört stor stor skillnad på att arbeta kommunalt och privat.
Min vän fick ett gymkort av sin arbetsgivare, jag fick en stegräknare.
På hennes arbetsplats har de dresscode (kavaj, kjol eller klänning, absolut inte jeans eller grälla färger).
Om jag har på mig ett par hela, rena jeans är det finfredag.
Nu vet jag att det såklart finns olika sätt att driva en friskola på, och någonstans sitter det säkert en kommunal skolchef med extravaganta idéer, men på det stora hela verkar chansen till lyx större om du jobbar privat än kommunalt.
Förut arbetade jag på en friskola och där hade vi en stor, fin kaffemaskin, gratis te (alla sorter du kan tänka dig) och fri frukt.
Jag föreslog en kaffemaskin till min nuvarande arbetsplats. Nästa dag stod en burk snabbkaffe på bordet.
Men så finns det andra skillnader på min och min väns arbetsplats.
Om jag har en fråga till min chef tar det ca 30 sekunder att få ett svar. Det är nämligen så lång tid det tar att gå ner för trappan och in till hans kontor.
Det finns inte heller en massa meningslösa polycydokument, som klädkod, man måste ta hänsyn till. Min chefs intryck av mig baseras inte på hur välklädd jag är de två gånger om året vi träffas. Min chef vet hur jag jobbar, vilka resultat det ger och hur mycket tid jag lägger ner. Jag gör ett bra jobb och han ser det. Om jag sedan råkat ha ett par trasiga jeans och gympadojjor på mig samtidigt spelar ingen större roll.
Det är faktiskt ganska skönt.
Min kick off var att chefen köpte en påse gifflar.
Min vän jobbar på jätteflashiga gymnasiet i stora staden.
Jag jobbar på kommunala vuxenutbildningen i lilla avfolkningssamhället.
Det verkar vara en oerhört stor stor skillnad på att arbeta kommunalt och privat.
Min vän fick ett gymkort av sin arbetsgivare, jag fick en stegräknare.
På hennes arbetsplats har de dresscode (kavaj, kjol eller klänning, absolut inte jeans eller grälla färger).
Om jag har på mig ett par hela, rena jeans är det finfredag.
Nu vet jag att det såklart finns olika sätt att driva en friskola på, och någonstans sitter det säkert en kommunal skolchef med extravaganta idéer, men på det stora hela verkar chansen till lyx större om du jobbar privat än kommunalt.
Förut arbetade jag på en friskola och där hade vi en stor, fin kaffemaskin, gratis te (alla sorter du kan tänka dig) och fri frukt.
Jag föreslog en kaffemaskin till min nuvarande arbetsplats. Nästa dag stod en burk snabbkaffe på bordet.
Men så finns det andra skillnader på min och min väns arbetsplats.
Om jag har en fråga till min chef tar det ca 30 sekunder att få ett svar. Det är nämligen så lång tid det tar att gå ner för trappan och in till hans kontor.
Det finns inte heller en massa meningslösa polycydokument, som klädkod, man måste ta hänsyn till. Min chefs intryck av mig baseras inte på hur välklädd jag är de två gånger om året vi träffas. Min chef vet hur jag jobbar, vilka resultat det ger och hur mycket tid jag lägger ner. Jag gör ett bra jobb och han ser det. Om jag sedan råkat ha ett par trasiga jeans och gympadojjor på mig samtidigt spelar ingen större roll.
Det är faktiskt ganska skönt.
