Skiss
Tvåruting
Fyrruting
Enruting
Jag är också en sån där lyckad typ
Vill bara nämna att jag också äter såna där macaroner och dokumenterar det med softade mobilbilder, även om jag inte håller på och skryter om det hela tiden. Men i alla fall, jag kunde göra det om jag ville för det är inte klokt vad jag äter maccaroner.
Jag har snart ätit min egen vikt i macaronjävlar.
Och om jag inte äter macaroner, lika a boss, så bakar jag cupcakes. Eller sitter på min säng i mina söta vintage kläder och poserar med nån skit jag pysslat ihop själv, allt i ett softat pastelligt ljus. 
Pastelligt ljus - check!
Obskyrt franskt bakverk - check!
Skummande latte- check! (minus för den fula koppen dock)
Viktiga vita män
Vad har de där att göra?
De som frågar sig detta har inte förstått att Thorsten Flinck och Björn Ranelid har överallt att göra.
De är nämligen jätte-jätteviktiga.
Thorsten Flink är tillexempel så viktig att han har svårt att andas.
Björn Ranelid är så viktig att han blir alldeles orange.
När Thorsten Flinck är med i melodifestivalen kan inte Thorsten Flinck ställa upp på PR-jippon som de andra vanliga artisterna. Nej Thorsten Flinck måste ladda så att han kan leverera.
När de andra klåparna dansar och sjunger i sina paljettkostymer är det bara lite glättig underhållning. När Thorsten framträder är det stor jävla motherfucking konst. Då kan vi inte kräva att han ska bete sig som folk.
Hur det ska bli när Björn Ranelid framträder kan jag bara spekulera i, men antagligen kommer han att bära fram sitt bidrag som den sista droppen vatten.
För mig är Björn Ranelid och Thorsten Flinck i princip samma person.
Spraymåla Thorsten med brun utan sol och få honom att tungrulla sina r så kan han framträda som Björn Ranelid utan att någon märker någon skillnad. Eller, ja han måste nog sluta svära också. Men annars, samma.
En oerhört viktig, vit (nåja) man, som skådat djupt ner i sin egen navel och där funnit något överlägset all annan form av kultur.
Världens enda uppstoppade val
Jag har länge velat göra en serie om den malmska valen.
Det första hindret var att jag på fullaste allvar trodde att en val såg ut ungefär så här:
Det andra hindret låg i att jag har extremt svårt att slutföra något om jag inte har en deadline, så av serien blev det bara en enda bild. Den blev dock rätt snygg, så jag publicerar den här med en kort text om valen istället.
Den malmska valen är världens enda uppstoppade val, och den finns på Naturhistoriska museet i Göteborg.
Den är helt sinnessjukt stor. Den tornar upp sig likt en gammal sönderfestad skinnsoffa som lagats med nubb.
Valen strandade utanför Göteborg 1865. Om det hade skett idag hade hela västra Götaland engagerat sig i räddningsaktionen. 1865 stack man istället ihjäl den med spett och harpuner.
Det som farscinerar mig mest med den malmska valen är egentligen inte att den är den enda i sitt slag, eller att den i äkta Göteborgsanda hålls öppen endast på valdagen, eller det faktum att den stängdes eftersom studenter vid förra sekelskiftet korpulerade i den.
Nej det som är så farscinerande är den allmänt spridda vanföreställningen att man kan fika i valen.
Det kan man inte. Det har man inte kunnat på närmare hundra år.
Ändå hävdar många bestämt att de har fikat i valen på skolutflykter.
Det är jättemärkligt.
Jag och min man hade ett stort gräl om detta. Han var tvärsäker på att han hade fikat i valen.
Efter att jag googlat saken besinnade han sig och sa att det nog var valen i Stockholm han fikat i.
Men det finns ingen val i Stockholm.
Det finns bara en. I hela världen. Och den fikar man inte i.
Däremot har kanske din gammelmormor nuppat i den. 
Pyssel
