Sekelskiftssvenska
Min tvååring är just nu inne i en 1900-tals period. Hon läser bara böcker om små gossar som levde vid förra sekelskiftet.
Det började med favoriten Burre Busses nya kläder, den handlar om en liten pojke som ger bort sina kläder till olika talande djur han möter i skogen.
Den sagan kan jag utantill vid det här laget för jag har nog läst den femhundra gånger. Tack och lov upptäckte dottern då Elsa Beskows Putte i Blåbärsskogen. Och nu, den något senare, Emil i Lönneberga. Vi tittar nog på en Emil-film varje dag. Oftast blir det när Emil bjöd fattighjonen på julkalas.
Jag har egentligen inget emot detta, berättelserna är välskrivna och sensmoralen god. Det enda som bekymrar mig är språkbruket.
Först var det de ålderdomliga orden och uttrycken i Burre Busse och Putte i Blåbärsskogen. Sagoläsning ska ju vara så bra för ett barns språkutveckling, borde då inte valet av litteratur påverka densamma? Skulle dottern kanske börja använda den utdöda formen skola av verbet ska?
Någon påverkan från böckerna har jag inte märkt hitills. Däremot har den filmatiserade Emils småländska fått visst fäste.
Tillexempel väcktes jag en morgon av:
- Vakne mamma, vakne!
Och senare samma eftermiddag hörde jag från det lilla flickebarnet:
- Kan du komme och hjälpe mig ett slag?
Av detta drar jag slutsatsen att vi kan läsa vilka böcker som helst, men hon kommer absolut inte få titta på någon film med Mumintrollen.
Det började med favoriten Burre Busses nya kläder, den handlar om en liten pojke som ger bort sina kläder till olika talande djur han möter i skogen.
Den sagan kan jag utantill vid det här laget för jag har nog läst den femhundra gånger. Tack och lov upptäckte dottern då Elsa Beskows Putte i Blåbärsskogen. Och nu, den något senare, Emil i Lönneberga. Vi tittar nog på en Emil-film varje dag. Oftast blir det när Emil bjöd fattighjonen på julkalas.
Jag har egentligen inget emot detta, berättelserna är välskrivna och sensmoralen god. Det enda som bekymrar mig är språkbruket.
Först var det de ålderdomliga orden och uttrycken i Burre Busse och Putte i Blåbärsskogen. Sagoläsning ska ju vara så bra för ett barns språkutveckling, borde då inte valet av litteratur påverka densamma? Skulle dottern kanske börja använda den utdöda formen skola av verbet ska?
Någon påverkan från böckerna har jag inte märkt hitills. Däremot har den filmatiserade Emils småländska fått visst fäste.
Tillexempel väcktes jag en morgon av:
- Vakne mamma, vakne!
Och senare samma eftermiddag hörde jag från det lilla flickebarnet:
- Kan du komme och hjälpe mig ett slag?
Av detta drar jag slutsatsen att vi kan läsa vilka böcker som helst, men hon kommer absolut inte få titta på någon film med Mumintrollen.
Kommentarer
Trackback
