Ett erkännande
Jag är illiterat.
Okej, inte i ordets rätta betydelse. Jag kan läsa, men.. jag gör det bara inte. Läser alltså, inte böcker i vilket fall.
Jag vet, det är vansinnigt! Särskilt som jag är svensklärare, har en fil. kand. i litteraturvetenskap OCH skriver själv.
Det hela uppdagades nu när vi på jobbet skulle visa Utvandrarna för våra skydslingar. Mina kollegor började diskutera boken versus filmen, och då insåg jag att jag varken läst boken ELLER sett filmen. Jag hade inte heller någon större koll på när svenskarna utvandrade till Amerika (det är extra roligt om man då vet att jag har ytterligare en fil. kand., i historia).
Men jag gjorde som alla smarta människor skulle gjort, jag höll käften och gick sedan upp på mitt kontor och googlade. Så nu vet jag ALLT om Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna, Brevskrivarna, Karl Oskar, Kristina och hästen som drar kärran i scen 214. Jag vet också att under 1800-talet och början av 1900-talet utvandrade en tredjedel av Sveriges befolkning till Amerikat.
Jag kom sedan hem till maken och frågade lite malligt om han kände till Utvandrar-eposet. Min man läser nämligen om möjligt ännu mindre än jag. Om man inte räknar Kalle Anka, han läser väldigt mycket Kalle Anka.
- Oh, ja svarade han. Jag har sett första filmen, ja i alla fall en tre-fyra gånger.
Och sedan började han citera repliker på skorrande småländska (Din fårrrrafitta horrra!)
- Va? Är den på dialekt, frågade jag.
- Ja, så klart. Och så är den på gammal svenska, så som man pratade då!
- Men.. Men vi ska ju visa dem för folk som knappt förstår vanlig (läs dalsländsk) svenska!
- Jaha, ja lycka till med det du, svarade maken och återgick till sin Kalle Anka-tidning.
Åh.... Jag tyar icke mera!
Okej, inte i ordets rätta betydelse. Jag kan läsa, men.. jag gör det bara inte. Läser alltså, inte böcker i vilket fall.
Jag vet, det är vansinnigt! Särskilt som jag är svensklärare, har en fil. kand. i litteraturvetenskap OCH skriver själv.
Det hela uppdagades nu när vi på jobbet skulle visa Utvandrarna för våra skydslingar. Mina kollegor började diskutera boken versus filmen, och då insåg jag att jag varken läst boken ELLER sett filmen. Jag hade inte heller någon större koll på när svenskarna utvandrade till Amerika (det är extra roligt om man då vet att jag har ytterligare en fil. kand., i historia).
Men jag gjorde som alla smarta människor skulle gjort, jag höll käften och gick sedan upp på mitt kontor och googlade. Så nu vet jag ALLT om Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna, Brevskrivarna, Karl Oskar, Kristina och hästen som drar kärran i scen 214. Jag vet också att under 1800-talet och början av 1900-talet utvandrade en tredjedel av Sveriges befolkning till Amerikat.
Jag kom sedan hem till maken och frågade lite malligt om han kände till Utvandrar-eposet. Min man läser nämligen om möjligt ännu mindre än jag. Om man inte räknar Kalle Anka, han läser väldigt mycket Kalle Anka.
- Oh, ja svarade han. Jag har sett första filmen, ja i alla fall en tre-fyra gånger.
Och sedan började han citera repliker på skorrande småländska (Din fårrrrafitta horrra!)
- Va? Är den på dialekt, frågade jag.
- Ja, så klart. Och så är den på gammal svenska, så som man pratade då!
- Men.. Men vi ska ju visa dem för folk som knappt förstår vanlig (läs dalsländsk) svenska!
- Jaha, ja lycka till med det du, svarade maken och återgick till sin Kalle Anka-tidning.
Åh.... Jag tyar icke mera!
Kommentarer
Trackback
