Nyårslöfte
Jag har faktiskt ett nyårslöfte i år.
Eller rättare sagt jag har flera.
Det första är att gå på en nyårsfest. Två år i rad har jag nämligen suttit hemma i mysbyxor och pimplat framför TV:n, glömt bort tolvslaget och sedan tvingat maken att rekonstruera tolvslaget sisådär tjugo minuter för sent.
Förra året hade jag inget nyårslöfte, men jag lyckades ändå ta körkort, skaffa ett fast jobb och gå ner åtta kilo.
I år ska jag, förutom att gå på en nyårsfest, också lyfta min karriär. Mitt skrivande och fnulande med serier alltså, inte lärarkarriären (den lär nog gå i stå, det finns inte så mycket att göra med den).
Nu ska jag kanske bli publicerad igen. Jätteroligt, men det var tolv år sedan det hände sist, så det är inte direkt en framgångssaga. Allt är min förbannade självkänslas fel. Jag är så jäkla nöjd med mig själv att jag varken ids skriva eller rita. Jag har alla roliga små teckningar och historier uppe i huvudet, och där skänker de mig visserligen mycket nöje, men det är inget man kan leva på.
Men nu har jag ett incitament, det är för fanken ett nyårslöfte. Och dem bryter man ju inte hur som helst, det vet ju alla. Har man bestämt sig för att sluta röka eller äta godis, ja då slutar man cold turkey på nyårsdagen.
Nu är detta lite av en efterkonstruktion (den uppmärksamme noterar t ex att vi är en bit in i februari). Det var kanske inte riktigt så att det var ett nyårslöfte. Men i alla fall, ett nytt år, nya tag! Nu ska resten av världen äntligen fatta hur bra jag är! Vote Anna for president!
Eller rättare sagt jag har flera.
Det första är att gå på en nyårsfest. Två år i rad har jag nämligen suttit hemma i mysbyxor och pimplat framför TV:n, glömt bort tolvslaget och sedan tvingat maken att rekonstruera tolvslaget sisådär tjugo minuter för sent.
Förra året hade jag inget nyårslöfte, men jag lyckades ändå ta körkort, skaffa ett fast jobb och gå ner åtta kilo.
I år ska jag, förutom att gå på en nyårsfest, också lyfta min karriär. Mitt skrivande och fnulande med serier alltså, inte lärarkarriären (den lär nog gå i stå, det finns inte så mycket att göra med den).
Nu ska jag kanske bli publicerad igen. Jätteroligt, men det var tolv år sedan det hände sist, så det är inte direkt en framgångssaga. Allt är min förbannade självkänslas fel. Jag är så jäkla nöjd med mig själv att jag varken ids skriva eller rita. Jag har alla roliga små teckningar och historier uppe i huvudet, och där skänker de mig visserligen mycket nöje, men det är inget man kan leva på.
Men nu har jag ett incitament, det är för fanken ett nyårslöfte. Och dem bryter man ju inte hur som helst, det vet ju alla. Har man bestämt sig för att sluta röka eller äta godis, ja då slutar man cold turkey på nyårsdagen.
Nu är detta lite av en efterkonstruktion (den uppmärksamme noterar t ex att vi är en bit in i februari). Det var kanske inte riktigt så att det var ett nyårslöfte. Men i alla fall, ett nytt år, nya tag! Nu ska resten av världen äntligen fatta hur bra jag är! Vote Anna for president!
Kommentarer
Trackback
