annaforpresident

I natt drömde jag att jag just börjat arbeta som tandläkare. Som vanligt utspelade sig drömmen i min farmor och farfars hus. Det var därför jag hade ett köksbord istället för tandläkarstol.
Tyvärr avled min första patient. När jag skulle ta hand om kroppen upptäckte jag att det inte fanns några plasthandskar i min storlek, alla var för stora. Mina kollegor beställde handskar i storlek small, men de var ändå för stora. Jag gick då till Coop, där vi hämtade våra beställningar. När jag kom dit fanns det visserligen handskar i xs som passade, men de var gjorda av pastrami.
När jag stod och provade dem kom en sur städerska och sa att det bara var läkare som fick hämta sjukhusmaterial. Jag förklarade att jag var tandläkare och att ingen kunde göra det åt mig. "Inga viktiga personer kommer förresten hit" tillade jag syrligt.  Då kom äntligen en sjuksköterska som kunde hjälpa mig. Jag förklarade att jag behövde hadskar i storlek xs. De vi fått passade visserligen, men det var lite opraktiskt att de var gjorda av påläggskorv, jag skulle föredra att de var i latex.
Sjuksköterskan undrade om jag verkligen behövde handskar, men jag stod på mig och då gjorde hon en avgjutning av min hand i någon slags gröt. Men avtrycket blev inte bra, det sjönk ihop med en gång. Hon sa att det kunde bero på lunginflamation och att hon måste undersöka mig. Vi gick ut på parkeringen och där fick jag lägga huvudet i en vattenpöl medan hon hällde mer vatten över mig. Hon sa till mig att andas under vattnet och till min förvåning gick det alldeles utmärkt. Det berodde tydligen på att jag hade en allvarlig lungsjukdom.
Jag blev mest glad över beskedet eftersom jag hoppades på en sjukskrivning. Jag hade nämligen inte en aning om hur man lagade tänder och jakten på plasthandskarna var bara ett sätt att slippa träffa patienter.
Och nu kommer det realistiska inslaget i drömmen: Jag blev inte sjukskriven, eftersom min arbetsförmåga inte ansågs tillräckligt nedsatt.